Du, du, du!
Det är bara dig jag kommer möta döden med. Aldrig någon annan, absolut ingen kommer kunna ta din plats.
Tiden börjar rulla på, utan dig i mitt liv. Det går om jag vill, men frågan är om jag vill? Mina känslor rinner ut i sanden, ringen från mitt finger kommer sakta glida bort från handen. Du har förändrats, inte samma person som jag kände. Men ändå bad jag om att vi aldrig skulle sluta som vänner. För handen på hjärtat, så tror jag aldrig att det här kommer lösa sig. Du ger aldrig upp, jag börjar inse livet utan dig. Det gör ont att säga, men du valde det.
Kommentarer
Trackback